En grej i mitt liv är att av nån anledning så får jag aldrig det jag vill ha.
Oavsett vad folk tror.
Om det så är att jag äntligen bestämt mej för att köpa en klocka som legat i affären i 8 månader utan nån köpare, Och dagen jag bestämmer mej för att köpa den så blir den såld.
Eller småsaker som att är jag sugen på kanelgifflar så kan jag åka runt till 3 ICA och bensinmackar bara för att se att det är slut överallt.
Och om jag lyckas ha nått som jag verkligen gillar så går det i sönder,blir stulet,blir krockat eller smakar skit just då när jag var sugen på just det.
Det har ni säkert upplevt själva, Vansinnigt hungrig och sugen på Kinamat.. köper hem överdrivet mycket, som egentligen hade kunna mätta en hel by i kina,
laddar upp allt och serverar och har sej medans magen skriker och läpparna skakar.
Sätter sej för att äta. tar första smakbiten och det smakar som det tillagats i denna Kinesiska lilla by´s gemensamma badvatten.
Nu gäller det då klockköpandet.
Breitlingen blev såld dagen innan jag bestämde mej för den.
Bell&Ross; klockan som var HELT bestämt sket sej också.
Som tur var visserligen för den var inte alls så snygg live.
Så.. nu då Oris klockan.
Denna gången bestämde jag mej för att inte vela och ha mej som jag alltid gör utan jag kör till direkt. Impulsköp is the shit som jag brukar säga.
Klockan finns i Stockholm.
Det är en kille som försökt bli av med den sen årskiftet men inte lyckats hitta nån köpare.
Timmarna innan jag ringer och vill köpa den så har han lämnat in den på försäljning hos en urmakare i stockholm.
Detta var fredagskväll.
Vi bestämmer att han ska hämta tillbaks den och vi ska bara klura ut hur jag ska få den levererad ( Jag litar inte på Posten för värdet av ett frimärke).
Så jag ringer på lördagen bara för att dubbelkolla och pruta lite.
Inget svar.
Ringer igår på måndagen..inget svar.. talar in på telefonsvarar…
Ringer idag tisdag…inget svar..mailar..fortfarande inget svar..
Så,, då börjar jag undra.. är det inte meningen att jag ska tröstshoppa?
Om inte annat så kom jag nyss på att den Bell&Ross; som jag var lite haft intresse utav tidigare hade passat PERFEKT till mina nya snygga skor..
Men det fanns bara en sån kvar och om jag nu bestämmer mej för den så kommer den ju absolut vara såld vid det lagt ändå.
Och jag funderar lite på att om jag gillade min gamla Bell&Ross; så mycket just för att den var limiterad osv osv…För den i stål som ja skulle köpt nyligen gillade jag inte alls…
Visst jag vet att det är jävligt fel att vara materialistisk och att försöka finna glädje i prylar, eller att bara gilla själva shoppandet..speciellt när man inte har nån inkomst…
Men jag har alltid varit så.. det är så jag funkar..
Så låt mej ha mina saker för mej själv.. fungerande utan problem och fina.
