** Jag har alltid varit sugen på en Monaco..
Det är ännu en sak som jag vill ha men som jag har struntat i att köpa för att jag vet någon som har haft en sådan klocka som gör att jag absolut inte vill ha en likadan klocka som honom.
Så genom åren så har jag ”väntat på rätt edition”..
Och det har varit en massa genom åren, för många, för lika..
Så nu vill jag bara ha en klassisk med mörkblå läderrem och blå urtavla.
Och de blir bara dyrare och dyrare..
Och den ”vanliga” är ju med svart läderrem
Som konstigt nog är 5000 kr dyrare än den med en annan blå urtavla och blå läderrem..
Och ja det tar emot att betala 90+ tusen kronor för en klocka som man många gånger har kunnat köpa för 25 000 kr.
** Ja det där personliga med att äga en klocka för att se ge vidare i arv finns inte alls längre när det idag bara handlar om ”investering”.
Och det där som jag har nämnt många gånger om att de som ärver dessa saker inte alls bryr sig om dem har jag tyvärr ett perfekt exempel på nu.
Där barnen som fått ärva MYCKET dyra smycken och en MYCKET eftertraktad klocka inte alls bryr sig.
Där personen som låg på dödsbädden säger till sina barn att de inte får pantsätta dessa saker och det ena barnen säger något i stil med ”Vafan ska jag med det till då? Man vågar ju inte ens bära sånt längre”.
Vilket tyvärr är helt rätt..
Och ja, det är rätt så meningslöst att värdefulla saker ska ligga i en låda just för att det inte får säljas och de som äger det idag inte vill eller vågar använda det..
Jag har tänkt säga att jag vill köpa dessa saker just för att jag inte hade sålt det, och jag hade använt det, och hade haft tankarna på den person som nu tyvärr inte lever längre.
Men det känns så extremt opassande av mig att fråga syskonen/barnen om de vill sälja sakerna till mig.
Men ja, det är tyvärr ett perfekt exempel på det jag har sagt i många år att oftast så bryr barn och barnbarn sig inte alls om smycken, klockor, bilar och annat de får ärva, de ser bara pengar i det.
Jag har två andra liknande historier också som är ännu närmre mig.
För personliga för att ta upp här.
Men ja i båda fallen så har dessa smycken bara pantsatts (inte ens sålts för rätt pris) och sen då försvunnit.
Smycken som innan dess har burits dagligen av föräldrar till dessa barn.
** Jag haft en hel del stories om fickur och en ett par saker kring dem som jag ångrar.
Men så har jag ett fickur som jag fick av min tjej när jag fyllde år, jag minns inte vilket år.
Verkligen inget dyrt fickur, men det betydde mycket för henne.
Och det fickuret har jag varit så rädd om att jag inte ens har använt det en enda gång.
Det är graverat med mitt namn och jag har länge tänkt gravera årtal där också, men nu minns jag inte ens vilket år jag fick det fickuret, som har legat i sin ask sedan jag fick det.
** Det stör mig mycket att jag har två ringar som har stulits från mig, som betydde mycket för mig.
** Men ja, kortfattat, använd era saker medans ni lever.
Bry er inte om andrahandsvärde för andra och ta inte för givet att det som har betytt mycket för dig kommer att betyda mycket för dem som ärver efter dig.
