HOW THE FUCK kunde jag missa att Slum Village och Illa J uppträdde i Göteborg den 25e Juli!?!??!??!!!
FUCK!!!!!!!!!!!!!!!!!
FUCKFUCKFUCK!!!!!!!!!
Finner inga ord…. Fyfan vad lack jag är!!!
Klistrar in en intervju från Kingsize istället…
Slum Village – Intervju -S
”Alla i Detroit är höga på sig själva!”
Läs varför T3 inte anser att Elzhi längre är någon vän, och hur det är att ha med nya medlemmar i Slum Village.
Kompisarna Baatin, T3 och J Dilla bodde i samma område och gick i samma skola och efterhand fann de varandra musikaliskt. Med tiden blev killarna kända på Detroits underground-scen under namnet Ssenepod (Dopeness baklänges) med sin säregna dynamik. De klättrade snabbt upp från undergroundstatus till att bli ikoner i Detroit. Sedan dess har Slum Village varit fanbärare för hiphop-kulturen i hemstaden och inte minst fått en enorm status bland hiphop-fans över hela världen.
Fyra medlemmar har bytts ut, två på grund av dödsfall. De har givit ut sex album, inkluderat debutalbumet Fan-Tas-Tic Vol. 1 som blev färdig redan 1996 men släpptes officiellt först 2005, bland annat på grund av bootleging och skivbolagsproblem. Det som officiellt är deras debutalbum, Fantastic vol. 2 blev också försenat på grund av trubbel med skivbolaget, men i juni 2000 fick de äntligen släppt det. De släppte Best Kept Secrret samma år under aliaset J-88 med leftovers och remixer från Fan-Tas-Tic vol.1. De fyra resterande skivorna har inte haft lika stor betydelse och genomslagskraft som de först tre nämnda, men de håller alla en mycket hög kvalitet.
Direkt efter den fantastiska konserten i Grønland i Norge fick vår norska medarbetare Stian Sicky möjligheten att slå sig ner och prata med de nya medlemmarna Illa J och Young RJ, och inte minst en av gruppens grundare, den snacksaliga T3. På ett väldigt öppet och ärligt sätt berättar Slum Village och allt från J Dilla, Baatins död, studiorutiner, hiphop i Detroit och i vilka städer de är mest populära.
Kingsize: Välkomna till Norge, hur har Europa-turnén gått hittills?
Young RJ: Allt har gått bra, fansen har stöttat oss och vi har sålt ut de flesta städer vi kommit till. Så jag klagar inte.
T3: Det här är vår grej, folk har precis vant sig för den nya lineupen. Men vi märker att folk gillar den, även om det tog ett tag.
Abropå den nya gruppsammansättningen, varför valde ni att behålla namnet Slum Village, och känner ni någon press inför att leva upp till namnet och tidigare album?
Illa J: Det var helt naturligt för oss, Young RJ har egentligen varit med oss sedan dag ett, han har alltid funnits i närheten. Han är en av de få producenterna som visste precis hur min bror (J Dilla) ville ha saker o ting. De två gjorde beats till Slum Village i vår källare. Vi har haft olika medlemmar i gruppen, respekt till Elzhi, han bidrog med sitt, men det var egentligen inte planerat att Slum Village skulle återuppstå. Vi skulle egentligen göra våra egna solo-grejer.
T3: Slum Village har alltid förändrats, folk har varit sura på grund av det. Då Dilla stack, blev folk sura, då Elzhi kom med i gruppen blev folk sura för att de trodde att han skulle ersätta Dilla. Då Baatin slutade blev folk sura igen och de kommer alltid att vara sura för något. Men folk måste förstå att även om vi mister någon så kommer vi alltid till fortsätta att göra bra musik. Så till alla Elzhi-fanatiker, Elzhi är inte J Dilla. J Dilla var rå på att rappa och beats, Elzhi hade bara bars. Vi gjorde några bra skivor tillsammans men det är nya tider nu.
Ni släppte ettt mixtape med Mick Boogie i mars, när planerar ni att släppa ett album?
T3: Vi håller på med en uppföljare till det mixtapet, så Dirty Slums 2 kommer ut i oktober. Och det är ett officiellt album. Vi jobbar just nu med att få tag i alla gästartister vi vill ha med oss och vi håller på att fixa klart låtarna. Det blir sjukt bra grejer.
Illa J, planerar du att ge ut en uppföljare till Yancey Boys?
IJ: Jag har precis gjort färdigt ett nytt projekt, men saken är att jag aldrig börjar som Illa J. Jag börjar som John Regal (hans riktiga namn) med att sjunga och så kommer Illa J in allt eftersom och rappar på låtarna. Jag har låtit vänner, T3 och RJ att lyssna och korrigera saker. När jag väljer ut J Dilla-beats till album, måste beaten ge mig rätt känsla och ”prata” till mig som om det var min bror, att han säger ”Ja, det är fett”. Bara för att jag kan plocka J Dilla-beats helt random så gör jag inte det. Jag måste göra musik som om J Dilla var på plats i studion.
Young RJ, finns det någon möjlighet att vi kommer att få se en BR Gunna-reunion?
RJ: Just nu jobbar jag och Black Milk på en mer personlig nivå, vi kommunicerar. Om allt faller på plats, är jag med. Om det inte gör det så räcker det med att vi är vänner. Men vem vet, om fansen väldigt gärna vill att det ska ske, piska på mig, Black och Fat Ray på sociala medier så får vi se vad som händer.
Det nya Dilla-albumet, Rebirth Of Detroit släpptes alldeles nyligen, varför fanns inte du, T3, Royca Da 5´9, Elzhi eller Black Milk med, och är ni eniga om de gästartister som valdes?
T3: Det albumet hade inte jag något inflytande i, det var något Ms. Yancey (modern till J Dilla och Illa J) ville göra, och jag stöttar henne i vad hon än vill göra. Alla kan inte vara med på en skiva, hon gav folk möjligheten som aldrig annars skulle få chansen. Jag, Elzhi och Black Milk behöver inte vara med. Jag skulle egentligen ha gjort en eller två låtar, men hade alldeles för mycket att göra med Slum just då.
Det finns inflytelserika personer i Detroits hiohopkultur som har väldigt olika synpunkter på skivan, och några av dem är negativa. Vad tänker ni om det?
IJ: Några kommer alltid att vara negativa, oavsett vad, men de vet inte vilka samtal min mamma hade med min bror innan han dog. De kan säga vad de vill, som ”jag vet inte om Dilla hade gillat att man gjorde det såhär”, min mamma gör sin grej. Vi har startat en sajt för merch och J Dilla Foundation går fortfarande bra. Den negativa energin folk utstrålar kommer bara att slå tillbaka på dem själva.
T3, jag kommer ihåg att du sa att du behärskar en stil som du kallar ”the art of stylin”, berätta kort vad det är, och vad är Young RJ och Illa J mästare på?
T3: Såhär är det, ”the art of stylin” är enkelt. Då Slum startade, var hela grejen vår stylin´. Vi hade olika sätt att sjunga/rappa på, vi gjorde egna röster till olika karaktärer, Baatin hade tre och jag hade två. Dilla hade sitt egna sätt att stamma som vi kallade ”The stutter style”, på Fan-Tas-Tic vil. 1 gjorde jag faktiskt ett försök att imitera britter. Det var det Slum handlade om, det var vår grej. Men då gruppen utvecklades förändrade jag mitt sätt att rappa. Mitt gamla sätt funkar inte 2012. Problemet med oldshool-rappare är att de inte utvecklas, några få gör det med flertalet gör det inte. De bästa oldschool-rapparna som har klarat att utveckla sin stil är Royce Da 5´9 och Eminem. De utvecklas konstant och förändrar sin stil hela tiden. När jag tänker på hur jag ska göra rhyme´sa mine, måste jag tänka på folk i min egna ålder som fortfarande dödar bakom micken. Så, angående RJ och Illa, de är 29 och 24 år, de är unga och har radarn på vad som gäller. Problemet för många nya rappare är att de har en bra låt men ingen bra skiva. De är inte någon Jay-Z, om 10 år kommer du att skaka på huvudet över att du har dansat till deras musik.
Jag förstår vad du menar, men vad att Young RJ och Illa J´s speciella skills som artister?
T3: Young RJ kan produktionen, men han är ju också en producent. Det är stor skillnad på en produktion, och att producera hela skivor. Han vet vilka slags hooks som låter bra, och vilka ljud som låter bra eller inte. Jag är själv en producent, så vi korrigerar varandra. Illa J gör en massa olika saker, han rappar och sjunger, och han har steppat upp gamet ordentligt på bägge. Han tillför en massa energi, och han sätter upp låtarna.
Hur ser era rutiner ut när ni går in i studion, vad börjar ni med?
RJ: Det första vi gör är att äta en bra frukost. Ma Dukes (mamma till Illa J(Dilla) lagar fantastisk mat. Så sticker jag till studion, letar efter samples och looper lite här och där. Jag gör ungefär sex beats, och så jobbar jag med beatsen. T3 sover kanske fortfarande, och han kommer bort när han får veta att de är färdiga. T3 spelar in något, vi skickar grejerna till Illa J som kastar in det i iPoden och sätter sig ner och skriver. Efter et par timmar gör vi det ordentligt, runt kl 24.00 samlas vi alla och jobbar tillsammans. Vi skruvar upp volymen och tar oss ett par drinkar. Det är bara trevligt, vi sitter inte och skriker ”Du måste ha detta färdigt inom två timmar, annars” till varandra. Det är inte så vi jobbar men man måste kunna göra saker inom en viss tidsperiod men om man ger ut saker som inte är tillräckligt bra, lurar man bara sig själv.
Framtiden för musik från Detroit ser ljus ut, finns det någon möjlighet att vi får se en supergrupp som Soulquarians med enbart artister från Detroit?
T3: Nej…hahaha. Detroit har de mest arroganta jävlarna som finns. Den enda möjligheten att det skulle kunna ske är om alla var med på lika villkor och det finns inte på kartan. Alla är höga som fan på sig själva och så har det alltid varit i Detroit. Slum Village är dock ett undantag. Om du ser på uppbyggnaden av Slum, så har alla undergroundartisterna kommit upp under oss. Även om vi menade det eller inte så har vi ”fött” alla. Vi är stjärnorna i denna undergroundsskiten. Vi var de första som drog till Europa och fick euro och pund i handen. Vi var de första som fick ett stort skivkontrakt, då ingen trodde det var möjligt för någon från Detroit. Jag gillar inte att trycka ner detta i halsen på yngre, antingen gör du din reaseach eller inte. Detroit är inte som Atlanta eller LA. I LA är alla i studion tillsammans och vill bidra på varandras produktioner, i Detroit går alla omkring och tror att de är the shit hela tiden, de ser inte tillbaka. Hiphop startade i New York, så självfallet respekterar jag New York-rappare. Så om jag ska göra något, vill jag kolla in folket från NY som startade alltihop. Men i Detroit rullar de unga knappast ut röda mattan för oss.
RJ: De vill bara sparka på dig när du ligger ner, ”Ah jag trodde att du förlorat allt, haha”. Men när du släpper något, så älskar de det och ringer. Då vill de plötsligt vara med i musikvideos osv. De vill plötsligt ge dig head, men de kan behålla all sin skit, jag är straight.
T3: Hahaha, RJ är sjuk, Men yo, det är sant det han säger.
Då J Dilla drog sig ur gruppen 2001, vad blev påföljderna? Blev det någon drama?
T3: Umm, ja och nej. Då Dilla drog sig ur hade vi ett samtal, det var väldigt enkelt. Han sa ”Yo, T3, jag vill göra mina egna grejer musikaliskt nu, men jag kommer alltid att finnas här om ni behöver några beats”. När en kille säger så kan man inte vara sur. Han sa också ”jag kommer alltid se till att allt går bra för dig och Baatin oavsett”. Han har producerat låtar på alla Slum-album brotsett från ett. Han ville alltid göra sin grej, det sa han länge och det respekterade jag. Det jag inte respekterar är när folk har en dold agenda. Dilla sa allt oavsett vad. Detta är vad jag känner, en äkta människa rakt igenom. Elzhi däremot, han hade en dold agenda. Det var en helt annan sak, han är en helt annan person. Det är därför Elzhi och jag inte är vänner längre, jag tål inte såna människor.
Hur fixade ni att gå upp på scen under Rock The Bells direkt efter att ni fick reda på att Baatin avlidit?
T3: Precis då hade jag och Elzhi detta tjafset. Elzhi ville inte att Baatin skulle vara med eftersom han var sjuk. Jag höll inte med, oavsett om han var sjuk så trodde jag inte att han skulle gå bort eftersom jag alltid höll ett öga på honom. Jag tänkte, så länge han är med kommer han inte att dra det för långt. Så tänkte jag alltid. Jag ville inte göra något nytt Slum-album om inte han kunde bidra. Jag ville inte hålla på med denna skiten om inte Baatin var med. Anledningen till att Baatin inte var med oss på Rock The Bells i Kanada var att om man är skyldig barnbidrag får man inget in resetillstånd i landet. Det är märkligt, omvänt får man resa till vilket land som helst, men inte till Kanada. Så, en timma innan vi skulle gå på fick ni nyheten, det var för jävligt. Jag var förbannad på att jag inte kunde hålla ett öga på honom. Jag vet inte man, jag försökte bara att göra mitt bästa den dagen, stötta han mamma och fortsätta vårt arbete. Det gör fortfarande väldigt ont. Jag ville verkligen få upp Baatin från det svarta hålet han var i, men det är svårt när man måste tackla en sjukdom och är beroende av olika droger. Men detta händer inte bara inom hiphop, liknade saker händer inom rock&roll.; Detta sker i musikvärlden generellt.
Young RJ, vad har du och andra producenter som J Dilla, Waajeed, Black Milk, DJ Dez och T3 som passar så bra med Slum Village-soundet?
RJ: Jag tror att det handlar om att vi ger fan i vad andra människor tycker. Vi gör det som vi själva vill lyssna på. Det jag vill lyssna på i bilen. Jag tror att många producenter gör musik som de tror att du vill lyssna på, men det gör inte vi. Jag gör min egna grej, antingen fuckar du med det eller inte. Antingen känner du musiken eller inte. Alla ville att Dilla skulle göra soul-sound, men han bytte över till mer digitalt. Så gick det tio år och plötsligt förstor alla vad han gjorde. Jag tror att det är det som är grejen med oss Detroit.producenter. Vi följer inga trender. Om de gör snap-music, måste jag också gör det då? Jag kommer alltid att göra det som känns riktigt, det är skillnaden.
Några producenter från Europa tar sig friheten att sampla trummorna direkt från J Dillas beats. Elzhi gjorde till exempel en låt med Union och de hade tagit trummorna från en Busta Rhymes-beat som Dilla hade gjort. Vad tycker ni om det?
RJ: OK, detta tycker jag. De som gör såna grejer, säljer sitt ass för ören. Det är halva processen att göra beats, om trummorna inte är dina så är inte beatet ditt. Så vad de gör är att de snor något som någon har suttit i studion och jobbat i timmar med. Du behöver inte lägga en annan clap på dina grejer, för jag vet vad du håller på med, du stjäl någons arbete och den skiten är corny.
IJ: Du har en hög med kits som inkluderar allt, hi-hats, snares osv. Det min bror lärde mig var, lägg dina egna trummor. Så jag la dagar på att gå igenom trummor och kicks för att göra nya saker. Idag gör jag 100 hi-hats och 100 snares till olika låtar. Innan jag överhuvudtaget börjar med att göra ett beat lägger jag trummorna först. Jag laddar inte ner ett drum-kit från nätet. Nej, du måste göra dina egna ljud och är hela poängen med att vara originell. Om man är en producent får man inspiration från många olika hål, men när allt kommer omkring kommer produkten från dig. Folk är lata, de använder till exempel exakt samma ljud som Logic eller Pro Tool har.
RJ: Se på Pete Rock. Pete har sina egna trummor och när han släpper en låt så vet man att det verkligen är fucking Pete Rock. Dilla hade sina egna trummor, du visste när det var han. Dj Premier likaså och 9TH Wonder. Om man sitter och säger ”Ok, jag tar denna 9Th Wonder-snaren, för jag vill att mina låtar ska låta som hans”, så är det corny så in i helvete.
Vilken stad utanför Michigan är den bästa att uppträda i? Var får ni den mesta kärleken?
RJ: LA
T3: LA, New York, London och Paris. Där är publiken galen.
RJ: Det gick ju vilt till när vi spelade i Brasil?
T3: Inte som i Paris, kom igen. Det folket gick upp på scen och klickar
IJ: Men Japan då, det var ganska häftigt där.
T3: Nope inte som Paris eller London. Det är det som är grejen med dessa städer. De kan absolut allt om oss. Man kan inte överraska dessa människor. ”Har ni hört detta?” ”Ja, vi kan”. Och om de får komma med önskemål kan de komma med låtar som vi själva glömt att vi gjort.
RJ: Folk skriker efter ”Once upon A Time”. Vi gör aldrig den låten live, jag kan den inte ens.
Till slut, vilket är ert favorit Slum Village-album, -låt och favorit J Dilla – och Baatin-vers?
RJ: Favoritalbumet är nog Fantastic vol.2. För jag hade såna enorma förväntningar, precis som alla andra och ville höra på skivan vad som föregick i studion. Jag fixar inte att svara på vilken favoritlåt, eftersom det kan tolkas som partiskt. Jag har producerat många av dem sedan Vol.2. Favoritverser har jag många, Baatin hde ju flera olika personligheter och karaktärer. Du kan till exempel ta ”Fall In Love”, Baatin var schizofren då han spelade in den. Han var Sammy Davis, Baatin och en annan person inom loppet av en enda vers. Det är svårt att svara på, detsamma gäller Dilla.
T3: Mitt favoritalbum måste vara Trinity, för det albumet var jag tvungen att sätta ihop helt själv. Jag visste inte hur jag skulle göra. jag visste att Dilla skulle producera fem låtar men att det inte var nog för et helt album. Jag är nöjd att jag fixade det och att det är vårt mest säljande album genom tiderna. Favorit J Dilla-vers är nog på ”Raise it up”, Baatin måste vara….hmmm, vad heter den låten igen. Det är i alla fall en låt där han har extremt många karaktärer. En väldigt gammal låt.
IJ: Favoritvers från Dilla är på ”Thelonius” och ”Raise it up”. När det kommer till Baatin, är det nog ”Thelonius” där också. Jag gillar Baatins vers på den låten. Som Young RJ sa tidigare, jag känner mig lite partisk här men det är svårt att inte säga Fantastic vol.2. Om folk inte hade bootleggat det hade det sålt diamant, men det är grunden till att vi är här nu, så…Det är verkligen svårt att bara välja ett album, alla skivor har låtar som jag bara sitter och säger ”åh,vad bra” – om. Alla artister har inte album som detta här, det har album som inne- håller en eller et par bra låtar, men inga ”ÅH”. Eddie Murphy Raw-stilen, om du får en tjej att hoppa av glädje, då har du dräpt fett.
Text: Stian Nicolaysen
Foto: Johanne Bjørseth
Fan vilken konsert jag har missat…
Det närmsta J Dilla jag hade kunnat komma.. Hans musik.. Framförd av hans band och med hans lillebror på hans plats..
Och inte hört eller läst ett skit om detta!!!
Man kanske borde börja hänga på Whoa igen.. Det var väl 10 år sen sist..
Slum Village och Labyrint 25:e Juli i Göteborg
Nu på onsdag blir det svårt att välja vad du vill göra med din nyinkomna lön om du bor i Göteborg, det bjuds nämligen på två feta spelningar. Både Slum Village och Labyrint gästar stan, dock på olika ställen, något som lär ge hela stan beslutsångest.
Slum Village som kommer ända från Detroit uppträder på Nefertitis klubb Colors som alltid uppmanar sina besökare att klä sig enhetligt, färgen för kvällen är turkost så gräv i garderoben. Slum Village är en grupp som plågats av mycket tragedi och det mest uppmärksammade är såklart Dillas död och detta kommer uppmärksammas genom hyllningar till producenten under kvällen. Sådana här utländska gäster kommer inte ofta till Sverige så ta dig en riktig funderare om du verkligen vill missa detta.
Om du ändå skulle bestämma dig för att inte gå till Colors finns ett fullgott alternativ bara en promenad bort på Yaki-da där Labyrint kommer att stå på scenen. Dessa grabbar har verkligen exploderat på senare tid och Ortens Favoriter är en låt många har haft på repeat ett tag nu. Men vill du sätta dig riktigt i stämning kan du ladda ner deras 2009 Mixtape som släpptes exklusivt på whoa.
Forum: 25/7 Slum Village / Colors @ Nefertiti
Usch.. Jag blev bokstavligen illamånde nu..
