Jag är en väldigt konstig kille.
Så enkel och strikt att jag bliv svår o konstig.
Men det har jag vetat i många år, Blir bara påmind om det lite då o då.
Men nattens notis är.
* Under varje gång av mina 28 födelsedagar så har jag varit ensam/Singel.
Även dom åren då jag haft flickvän, Då har vi passande nog bråkat precis innan eller gjort slut precis innan så att jag på min födelsedag varit ensam, singel och ledsen.
Ni som känner mej sen mer än ett år tillbaka vet att jag påpekat detta gång på gång.
Och jag brukar också säga att det blir mer och mer ensamt för vart år som går, Färre och färre vänner och den där flickvännen verkar mer o mer avlägsen.
Och vart år tror man att det inte kan bli värre.
Men hey, Där hade jag fel ännu en gång.
I år är det verkligen ensamt och singelt.
Ju äldre man blir destu viktigare inser man att det är med en partner och vänner i sitt liv, Man vill mer och mer ha någon speciell i sitt liv.
Men får raka motsatsen…
Jag skyller inte på nån annan än mej själv, Så börja inte hacka på det igen.
Jag vet hur det är, jag känner situationen..
Jag ville bara påpeka det ännu en gång.
Så 28.. here i come.
Jag måste säga att jag längtar inte efter 29..
Jag vet precis hur du känner mannen och jag kan säga att det blir lättare efter 30 😉 jag har slutat nu att leta efter "miss right" för de som vi vill ha Pierre finns inte längre i dessa tider…. vid 37 har jag insett att dagens tjejer vill ha svin som behandlar dem illa och ger dem massa saker för att ursäkta sitt beteende…