** I över 20 år så rakade jag min skalle.
Mer än halva livet har jag alltså varit ”utan hår”.
Detta var första gången jag rakade skallen
Jag gick från att ha långt hår till rakad skalle.
Det där kan ha varit 97-98 nån gång.
Och sen har det bara varit få gånger efter det som jag har låtit håret växa ut.
Folk antog förr att jag rakade skallen för att jag var skallig eller tunnhårig.
Så var det inte, men jag brydde mig inte om att ”försvara” det för att jag ser det verkligen inte som så illa med skalliga män som skalliga män själva gör.
Och när tjejer gång på gång kommenterade och önskade att jag lät mitt hår växa ut så störde det mig ännu mer.
Jag rakade skallen för att det var skönt och det spar mycket tid för mig som duschar 2-3 gånger om dagen varje dag.
Men, jag skadade skallen (osv) och för att inte skrämma mina syskonbarn så fick jag låta håret växa ut.
Till vissas förvåning och glädje.
Och ja jag var ju såklart tacksam över att jag nu då hade hår att täcka min fula skalle med.
Men när vissa människor säger då att de är så jätteglada över att jag har hår igen som de har velat så länge så gör det mig bara arg.
Detta är mer eller mindre inte mitt val och jag gillar inte det.
MEN! Jag är absolut såklart tacksam över att jag har hår och passar i det.
Det är nu 8 månader sedan jag rakade skallen senast och ja jag har inte ”hittat min stil” ännu.
Så jag säger till barberaren att han har fria händer, vi testar oss fram, och sen när jag kommer med synpunkter så får han prestationsångest…
Och jag orkar inte lägga tid på att fixa med mitt hår dagligen så jag tar den lata looken med keps.
Som vuxna män oftast bär för att dölja att de är tunnhåriga eller skalliga.
Men, åter igen, jag är väldigt tacksam för att jag har hår och passar med hår på skallen.
Men skrockfull som jag är så säger jag ofta till folk ”Be careful what you wish for”, därför stör det mig så enormt mycket när en viss person får det att låta som om att hon mer eller mindre har bett till Gud för att jag ska låta mitt hår växa ut.
Vilket som..
Vill bara poängtera det igen, jag är tacksam för att jag har hår, bra hår, tjockt hår, snyggt hår, och jag skäms inte ett dugg över mitt gråa hår.
Det är ju MYCKET bättre än att låta folk se detta
Så ja jag är väldigt tacksam över mitt hår.
Det är bara folks kommentarer om det som stör mig.
Så.. Jag poängterar det igen..
Jag är tacksam för mitt hår.
2 dagar innan jag fyllde 42 så såg jag konstigt mycket hår i duschvattnet…
Huh?
Det var ju konstigt..
Men okej, dags att gå och klippa mig bara..
Och sen då efter det så hittar jag hår överallt i lägenheten, trots att jag duschar flera gånger varje dag.
Jag testar andra schampoo och balsam..
Använder inte keps..
Och fortsätter tappa hår..
Mycket..
Bara jag har suttit en liten stund vid datorn så är där flera hårstrån på skrivbordet.
Så efter alla år med rakad skalle, efter slutligen tacksam för att jag har hår, så börjar jag nu bli tunnhårig/skallig.
Be careful what you wish for..
Jag vill åter igen betona att jag absolut inte ser något fel på att män ibland är tunnhåriga eller skalliga.
Bara lev med det och raka skallen, som är så mycket skönare.
Men nu BEHÖVER jag ha hår på skallen för att inte skrämma folk…
Så, det får helt enkelt bli keps varje dag som för många andra medelålders män som skäms över sitt dåliga hår.
Och självklart får det mig att tänka på detta =)
Elaine Dates A Man Who Shaves His Head | The Little Jerry | Seinfeld
Ja jag kan köpa produkter för att dra ut på det, hoppas att vitaminer ska hjälpa, skylla på stress och psykisk ohälsa osv osv.
Men hey..
Be careful what you wish for.
Det får bli keps helt enkelt.
