Jag ska bara gnälla av mig lite..
** När någon frågar mig hur jag mår så undviker jag att svara mer än ytligt för att jag mår verkligen inte bättre av att få andra att må sämre för att jag mår dåligt.
Det blir bara ett dåligt moment 22 av det där.
Så dels pga det så svarar jag ”Det är som vanligt numera” ”Nej, men jag klagar inte” eller ”Jag kämpar på”.
Och jag är bokstavlig som alltid.
”Det är som vanligt numera” betyder att det är skit varje dag, hela tiden, så det är ”som vanligt” numera.
”Nej, men jag klagar inte” = Nej det är inte bra, men det är inte lönt att klaga om det.
”Jag kämpar på” är det mest positiva jag kan svara.
En annan anledning till att jag inte svarar mer än så är ju för att folk tydligt inte alls bryr sig om vad man svarar, de frågar bara automatiskt utan att bry sig och man kan svara precis vad som helst för att deras automatiska respons är densamma ändå.
Och för dem som påstår att de bryr sig, men som bara vill veta… och ändå inte kan eller vill göra ett dugg…
Varför ska jag svara dem om det?
Men på sista tiden så har detta retat mig lite extra och jag undrar om jag ”håller masken” för bra kanske.
För att mina två olika ”Det är som vanligt numera” och ”Jag kämpar på” får responserna
”Vad härligt”
”Skönt att höra att allt är okej”
Jag har till och med tagit screenshots på ett par såna responser för att visa att folk verkligen skriver sina autoreply oavsett vad man svarar.
Men nej jag ska inte ”hänga ut” någon.
Till den ena som gav responsen ”Skönt!” så svarade jag ”Nej tyvärr inte”, och sen så slutade samtalet där ändå.
Till en annan som skrev något i stil med
”ÅH vad skönt att höra att allt är bra i livet nu!” så skrev jag
”Nej det skrev jag verkligen inte… ”
och fick ingen respons på det utan det snackades om annat istället.
Så ja jag bör kanske börja klaga lite, men till vilken nytta?
Vissa gånger så undviker jag svara på den frågan helt och hållet och det märks inte av, det är bara att JAG retar mig att inte svara på någon fråga oavsett vad det är.
Så ja, jag känner verkligen inte att det är lönt att klaga och gnälla av mig.
Men det retar mig när folk reagerar som om vi tillsammans har vunnit en Miljard på Lotto
”OH vad nice!! Nu är allt i livet helt perfekt och underbart!! vilken dröm du lever!”
Ungefär så känns deras reaktioner ibland.
** Under tiden som jag låg på sjukhuset så var det flera som sa till mina nära att de inte ville hälsa på mig för att de inte ville se mig vara dålig, och jag förstod det.
Likaså första tiden hemma..
Men nu då? Vad är anledningen nu till att det är så tyst?
Nu ser jag ut som vanligt, bara tjockare.
Att folk som känner dig inte vill se dig dålig måste ju vara den sämsta ursäkten. Hade de sagt, vi bryr oss inte hade det varit bättre för dig, för de hade åtminstone varit ärliga EN gång. Och det förklarar varför de inte hälsar på dig nu.
Mjo men den förklaringen köpte jag, folk har en viss bild av mig och den är jag glad för.
Och det var flera av dem som såg mig som bröt ihop och grät.
Så den förklaringen kunde jag förstå.
Men idag..
Det får mig mer att tänka att de som visade att de brydde sig när jag var dålig var för att bättra sitt egna karmakonto eller något.
Karmakonto eller inte, de bryr sig om sig själva.
Jepp..