** Jag tar smärtstillande väldigt sällan, bland annat för att jag är emot allt som kan vara beroendeframkallande och för att jag tycker att de ger för liten effekt.
Men det händer ett par gånger om året ändå kanske.
Förr så hände det att jag tog i förebyggande syfte inför något där jag behövde vara uppe på benen eller social mer än en liten stund bara.
Jag försökte sluta med det medans jag låg på sjukhus, men de vägrade låta mig sluta, de senaste månaderna så var det på den nivån att de stannade och såg så att jag svalde tabletterna innan de lämnade rummet.
Men när jag väl kom hem från sjukhuset och slutade tvärt med dem så insåg jag då att de gjorde nytta förr ändå, trots att jag trodde att de inte gjorde nytta, inte tillräckligt iallafall för att jag skulle fortsätta ta dem.
Och jag kände VERKLIGEN hur det är att vara beroende av smärtstillande, så det var absolut ett par jobbiga veckor (eller mer) med den ”avgiftningen”, och det om något har verkligen hållit mig ifrån smärtstillande därefter, så ja därför kanske jag upplevs som mindre trevlig =)
Men, så har det hänt ett par gånger det senaste året att det har gått för långt med smärtorna, jag har inte sovit på länge, och ju längre jag ligger ner och försöker sova, ju mer ont får jag, så nej sömntabletter hade verkligen inte varit lösningen, så jag har försökt med smärtstillande som lösning istället.
Men nu blev jag igen påmind om varför jag inte vill ta smärtstillande för att kunna sova, för att OM jag kan sova så har jag alltid riktigt jobbiga drömmar som är jobbiga för mig i flera dagar därefter..
Jag har skrivit om detta förr inser jag nu, så ja det visar ju bara att det verkligen stämmer, och inte att det bara har ”råkat” bli så de gånger jag har lyckats sova.
Så nej, jag är hellre vaken med smärta än att sova (för lite oavsett) med mardrömmar som besvärar mig i flera dagar därefter.
Men jag kommer att testa inför sociala saker igen så som förr, t.e.x Elmia-helgen.
