** Jag skrev ju igår att det nu är 1 år sedan jag skrev ut mig själv från sjukhuset, för att jag kunde ta 2-3 steg då, och tyckte att jag mådde bättre hemma än på sjukhuset, vilket jag mycket tydligt gjorde.
Och sen idag så råkade jag inse att jag passande nog köpte mig själv en present den dagen, som jag först ”bara” såg som en dubbel födelsedagspresent och dubbel julklapp till mig själv eftersom jag ”missade” det för första gången (i mitt vuxna liv) förra året.
Så extra kul att det blev då på ”1-års dagen” också.
Och nu när jag sökte efter sneakers på youtube så dök en av mina egna videos från tidigare i år upp, och när den videon gjordes så tyckte jag att jag såg okej ut, typ normal iallafall.. men oh nej det gjorde jag inte..
Så jag tänkte att jag ska se hur jag såg ut då för 1 år sedan.
Okej, så denna videon laddade jag upp samma dag som olyckan var
Så ja, antagligen därför den videon har så många likes.
Denna videon la jag upp på min första permission
Nej där kunde jag egentligen inte gå, jag gick med rullator, men jag kunde stå iallafall..
Kunde inte ens lyfta ett par skor..
De två stegen jag tog där ”ut från bilden” som jag alltid gör.. det gjorde ONT sen minns jag..
Och det var då jag hade som mål att gå på Greenlight Galan…
Men ja det hade ju inte gått…
Jag fick inte ens testa att gå på sjukhus utan det där gåbordet som jag gick med mellan säng och rullstol.
Jag skulle först kunna gå 50 (eller kanske 100?) meter med det gåbordet, och sen skulle jag lära mig gå med rullator, sen kryckor, sen käpp, och det var om ”1-2 år”
Så när de väl lät mig vara på natten så försökte jag själv gå genom att hålla så svagt i ståbordet som jag kunde.
Men ja.. Det hände kanske 2-3 gånger..
En gång vill jag minnas att jag gick med gåbordet själv till vasken, och sen en gång när föräldrarna var på besök så gick jag 2-3 steg för att visa dem.
Och där i videon ovan så minns jag inte om jag höll i stolen, men jag minns att jag ville få det att se ut som om att jag kunde gå, och att det gjorde ONT!
Men jag kämpade på och ”fuskade” så mycket jag kunde genom att träna själv utan gåbord eller rullator.
Så när jag tog dessa steg så fick sjukgymnasten en shock!
Visa detta inlägg på Instagram
Men ja, där trodde ju folk att jag mådde toppen och var hemma ”redan”, och ja, allt är ju relativt, bara det att jag kunde stå upp..
Men det var bara en permis, min första permis av 2 eller 3 (jag rymde ju en gång till och med när jag kunde gå med rullator)
Men de 2-3 gångerna jag var hemma och fick äta mat, det gjorde verkligen mycket för min hälsa!
Jag grillade själv trots att jag knappt kunde stå upp, och åt trots att jag knappt kunde svälja och höll på att kvävas för att jag satte i halsen, men det var ändå en STOR förbättring bara den månaden!
Men ja, jag mådde mycket bättre och såg direkt bättre ut
Och bara ett par dagar senare så såg jag såhär ”normal” ut!
Här någon månad senare så var jag fullt igång med mina unboxingvideos igen.
Denna videon minns jag inte ens..
När denna bilden till vänster togs så var det då jag tyckte att jag började se normal ut, och ville då ta bilder dagligen för att dokumentera den processen.
Men så blev det inte.. Jag visade den bilden för någon och deras reaktion fick mig att känna att jag ska inte ta fler bilder på mig själv förrän jag verkligen ser normal ut igen.
Och såhär ser jag ut nu. det är alltså mindre än 1 år mellan dessa videos
Och ja, trots att jag har sagt ifrån ordentligt flera gånger så får jag fortfarande nästan dagligen höra att jag borde börja träna, ”Är det inte dags att börja träna, eller gå ut och gå”, trots att jag fortfarande har väldiga besvär att gå pga flera besvär.. Men det bryr inte folk sig om, viktigast är att jag måste banta.
Senast idag så fick jag höra att jag ”Borde verkligen gå ner 10-11 kilo”.
Och det är så roligt att skämta om min mage numera..
Och visst, det är trist att mina muskler på överkroppen är borta och att jag numera har en gubbamage istället, det blir så när man äter pasta eller kebab och vitt bröd varje dag..
Men tro mig gott folk, jag klagar inte =)
Jag är VÄLDIGT tacksam att jag ser normal ut, utöver ögat.
Om någon som inte alls känner till mig sedan tidigare ser mig idag så ser jag bara ut som en random gubbe med ”dadbod” ur mängden, ja skelögd osv men INGEN hade gissat på att hela min kropp förutom vänster ben var trasigt för mindre än 1,5 år sedan, att jag spenderade ett halvår på sjukhus för ett år sedan.. att det verkligen är ett oförklarligt under att jag lever och kan fungera som människa idag..
Ja det där ”fake it until you make it” och att jag gör mitt yttersta för att inte se ut att lida har ju gjort att folk tror att jag mår bättre än vad jag någonsin har gjort.
Det har gjort att försäkringskassan inte tycker att jag ska vara sjukskriven trots mängder med intyg, bra intyg.
Så ja det ger mig en hel del problem att jag är positiv, tacksam, och gör mitt yttersta för att inte se ut som ett offer..
Men jag försöker verkligen att bara fokusera på att vara tacksam och positiv, och hjälpa så många jag kan så mycket jag kan.
Så jag själv är väldigt tacksam över att jag ser normal ut.
Sen får andra tycka att jag är tjock och bör både träna (Jag tränar hos sjukgymnast 3 gånger i veckan), banta och jobba.
Jag har i hela mitt liv fått höra att jag BORDE vara tjock för att jag förr åt McDonald´s ofta.
Jag har inte ätit där på 1 år nu pga ny och dålig personal där jag bor.
Men när jag nämner detta till folk och säger att jag borde ge det en chans igen så reagerar de som om jag säger
”Hmm.. Heroin verkar rätt bra, jag ska nog testa det”..
Folk får PANIK och tycker att det är helt vansinnigt att jag vill äta McDonald´s….
Men jag ska ge det en ny chans snart igen tänker jag, det tråkiga är bara att det är så kallt, och det tar lite extra lång tid för mig att gå, så från bil till dörr så lär maten bli kall…
Och nej jag äter inte där på plats =)
Så ja.. 1 år hemma..
STOR förändring som borde chockera vem som helst, men men, jag är inte här för att imponera på folk eller för att folk ska tycka synd om mig.
De får tycka vad de vill, jag försöker hålla mig positiv och ÄR obeskrivligt tacksam.
Nu som först så har läkarna vågat vara ärliga, jag ställde ju en massa frågor till dem förr som de undvek att svara på, sen slutade jag helt att ställa frågor, och nu så öppnar de sig själva och svarar på saker jag inte har frågat.
Som t.e.x så är det 2 st helt olika läkare (kanske 3) på olika avdelningar som har sagt att deras allra mest positiva hopp om mig var att jag kanske någon gång skulle kunna äta mat själv.
Att prata trodde de inte att jag skulle kunna, de sa ju till mina föräldrar att de skulle lära dem hur de skulle prata med mig osv osv.
Och att stå eller gå ”kom inte på tal”, dvs det fanns ingen chans för det alls enligt dem.
Så ja, jag har ont.. och en massa andra besvär utöver smärta, kan inte sova pga flera anledningar osv osv.
Men jag är dagligen så tacksam för att jag kan gå, stå, ser normal ut, kan köra bil, kan äta mat, sova i min egna säng, bada i mitt badkar.
❤️