** Ja det var verkligen ett stort hinder för mig att inte få köra bil, att köra bil för mig är ju verkligen vanligtvis standard i min vardag, och att inte få köra bil själv har känts som ett onödigt jobbigt hinder.
Det är flera som har frågat mig både nu och innan om jag vågar köra bil igen osv osv, och självklart så gör jag det, det är en stor och viktig del av mitt liv.
Och folk frågar nu när jag har börjat köra för två dagar sedan om hur det känns, och det känns fullt normalt, inget konstigt men inte heller något speciellt, bara fullt normalt.
Och nu när jag stod och tankade bilen så slog det mig.. Oj.. detta var verkligen längesen sist..
Så jag kollade upp det, det var alltså 262 hela dagar sedan jag tankade en bil sist.. Det är nästan 9 månader!
Och ja vanligtvis så säger man att tiden går snabbt osv osv, men detta har känts så så konstigt… Det halvåret (nästan) på sjukhus kändes som en livstid..
Och mitt liv innan minns jag så dåligt utav så det känns som 10+ år sedan när jag försöker minnas tillbaka på tiden innan olyckan.
Och för alla andra så känns det som ett ögonblick som vanligt.
