Detta inlägget är fokuserat till dem som googlar sig till inlägget.
Så för del 1 så får ni läsa om det här.
Men kortfattat så tappade jag över 30 kg på några månader och har nu gått upp i vikt genom att äta mig till det.
Och idag så är jag tydligen helt perfekt när det kommer till BMI.
Jag har alltid tyckt att det där med att räkna BMI bara är trams, det började pratas om det i mitt liv för kanske 25 år sedan och konstigt nog så är det fortfarande något som folk använder som mål, vilket jag tycker är väldigt konstigt.
Jag har i mitt ”vuxna” liv kanske kanske diffat som allra mest 20% i vikt.
Nu råkade det tyvärr bli 30% viktförlust pga en olycka, men med de där MAX 20% som mest till och från genom åren så har jag fått höra att jag är spinkig, stor, tjock, krampig, normal, lönnfet osv osv, jag har verkligen fått höra allt möjligt som går att höra om min storlek, och eftersom jag aldrig pratar om min vikt eller längd om det inte kommer på tal så har folk enbart gått efter hur jag har sett ut med kläder på mig.
Så nu till BMI då.
Det enkla är att en man ska ta sin längd minus 100 och kvinnor ska ta sin längd minus 110.
Så en kille på 185 cm ska väga 85 kg alltså.
Och en tjej på 170 cm ska väga 60 kg.
Visst, jag kan förstå att man kan ha det som riktlinje om man nu börjar bry sig om sin vikt när man redan är fet och vill gå ner i vikt.
Men annars så tycker jag att det är allt för mycket fokus på BMI och vikt allmänt.
När jag var som tyngst så var min BMI 30.1
EDIT: Tydligen så räknar olika sidor olika…
Så det förstör min poäng lite..
Men vilket som så är BMI över 30 klassat som ”Fetma” iallafall.
Och om jag själv får svara angående min vikt då min BMI var 30.1 så har jag aldrig mått så bra, jag kände mig stark, pigg, lätt nog för att kunna hoppa.
Enda ”nackdelen” var att jag var lite för bred för att sitta i en racingstol i en racingbil.. Så ja, I-Landsproblem.
I brist på bättre bilder så använder jag samma bilder som jag använde i Del 1 inlägget.
Så där på den bilden räknas jag som fet.
På nästa bild så var min BMI 24,3
Det räknas som normalvikt, till och med på den högre delen av det, BMI 25 så är man överviktig.
Där då min BMI var 24,3 så kände jag mig svag och omanlig.
Här var min BMI 19,9
Räknas också som normalvikt.
Jag själv kände mig som ett vandrande skelett.
Eller ja knappt vandrande för att jag var så muskel-svag att jag bokstavligen knappt kunde gå.
Jag tyckte att jag såg så hemsk ut där att jag inte ville någon skulle se mig.
Bokstavligen så började en nära vän gråta när han såg mig ta av mig tröjan.
Normalvikt enligt BMI….
Sedan den bilden så har jag ätit onyttigt i ett par månader och är idag helt perfekt enligt BMI.
Och då helt helt optimal, inräknat millimeter och gram så är jag helt perfekt idag med BMI på 24,8 (konstigt sätt att räkna ut något där den optimala siffran är en ojämn siffra… men men)
Och ser då ut såhär
Och eftersom mitt mål är att fortsätta öka i vikt så räknas jag som överviktig om jag går upp ett enda kilo, då mitt BMI kommer att vara 25,1 istället.
Jag själv tycker att jag är spinkig men med lite för mycket fett kring magen.
Jag känner mig svag, har inga muskler, allt för smala ben och armar, och stör mig faktiskt på fettet kring magen.
Så det är vad jag skulle kalla för spinkig men lönnfet.
Absolut inget jag trivs med, verkligen inte.
Men är enligt BMI helt ultimat perfekt just nu..
Så gott folk, låt mig åter igen vara ett perfekt dåligt exempel på att sånt som alla andra tror inte alls stämmer.
Ja det har idag (iallafall på svenska sidor) börjat skrivas undantag angående BMI, att män som styrketränar inte ska räkna på samma sätt för att muskler väger mer än fett osv.
Men nu har jag inga muskler mer eller mindre och hade vid BMI 19,9 så lite muskler att jag inte ens orkade stå upp, så då bestod jag bara av fett och vatten eller?
Ja, BMI känns verkligen helt jävla fel. Ungefär so kostråd från femtitalet