** 140 dagar..
** Det jag sa/skulle säga när telefonen ringde var att pga pandemin har ökat igen så fick familjen bara gå in till mig en och en när jag låg i koma.
Och det var besökstid till cirka 19:00 varje dag.
Men helt plötsligt dag 9 så kommer läkaren ut till min familj i väntrummet, klockan 23:30, och säger att de alla får gå in till mig och att de får lov röra vid mig, vilket min familj givetvis tolkar som att de bör gå in och säga adjö till mig.
** Ja sen drog jag inte upp alla mina skador, för som sagt så ser jag ingen poäng i det.
** I hela mitt vuxna liv så har jag många gånger och på många skrämmande sätt hur historien och speciellt min egna livshistoria upprepar sig, vissa saker som oturligt händer samma dag, till och med samma klockslag, men ett par år senare.
Och nu under tiden som jag har legat på sjukhus så har det igen varit lite obehagligt många saker som har dykt upp i mitt ”Facebook minnen” som lika gärna kunde ha varit skrivet den dagen som jag läste det, nu många år senare…
Det idag var inte alls skrämmande men jag vill ändå ge er ett bra exempel.
Som ni ser i videon så rakade jag av mig skägget idag, bara för att jag är hemma nu, jag hade lika gärna kunnat vänta med det någon dag men jag ville göra det nu direkt.
Senast jag rakade av mig skägget trodde jag var 2016, innan dess minns jag inte alls, men det mindes Facebook åt mig, det var 2014, dagens datum..
** Det var riktigt skönt att besöka och bli behandlad på Devoted igen! =)
Sir Pierre Rekommenderar : Devoted Barber – More than a barbershop.