Efter allt för många och långa månader med extremt torka bland mina intressen så har jag haft super-intensiva 12 timmar nu i början av veckan med en så stor dos klock-kärlek att jag är verkligen nöjd och känner att jag fick ta igen allt som jag har missat detta inställda år.
Som ni förhoppningsvis vet så är jag en av de få kontaktpersoner i världen som du kan köpa en Alf-Lie klocka via.
På grund av detta och för min kunskap kring klockor allmänt så blev jag bjuden till ett väldigt privat kundmöte och premiär av en väldigt speciell 1 of 1 Alf Lie klocka.
Med på denna privata premiärvisning var ägaren av Alf-Lie, en av deras urmakare (som imponerade på mig MYCKET med sin historik! Hela hans liv har gått ut på att vara urmakare, han började hos Rolex som 15 år gammal!), 3 potentiella kunder och sen jag.
Vilka de nyblivna och stolta Alf Lie bärarna är det tänker jag inte nämna såklart, men det var 3 personer som bevisade för mig att även i dagens samhälle där alla tror att man är framgångsrik bara om man är känd och att man är rik om man är känd, (vilket är helt fel såklart) så kan man alltså vara otroligt framgångsrik, man kan njuta av sitt liv och göra precis det man vill i livet, utan att vara det minsta lilla kändis.
Det har alltid varit min dröm i livet.
Det var så pass att istället för att jag skulle känna mig malplacerad i detta sällskap, så kände jag mig faktiskt stolt över mig själv att jag även om för bara en liten stund kunde vara delaktigt i en mycket trevlig diskussion med dessa herrar, oavsett om där låg klockor på bordet för 14 miljoner kronor eller ett fat med ”köbekagor”.
Stämningen var aldrig stel, det var aldrig något säljs-snack, utan vi hade helt enkelt bara jättetrevligt från första sekund, vi snackade klockor, lärde känna varandra och hade det jättetrevligt.
Och sen precis innan den ena killen bjöd på lunch så blev det ett par impulsköp, för några miljoner kronor..
Jag hade det så trevligt att jag glömde bort att ta bilder och filma,
