OBS! Detta är ett inlägg från 2012 som jag uppdaterar.
Jag har lyssnat på J Dilla i många år..
Så länge jag kan minnas skulle jag tro.. Ne kanske inte riktigt.. Men så länge jag har tyckt om Hiphop då.
Vilket är så länge jag kan minnas..
Äh never mind.
Det jag vill sätta ord på är att jag har lyssnat på J Dilla sen innan jag visste att jag lyssnade på J Dilla, eller Jay Dee.
Det tog mej många många år(allt för många år) innan jag förstod vem J Dilla var.. Att han ens fanns..
Alltså jag visste ju att han fanns och jag hörde hans namn nämnas i låt efter låt efter låt..
Det jag INTE visste och det som tog mig allt för många år att förstå är att det var en och samma kille bakom alla dessa helt skilda låtar som jag älskat genom åren.
Att det var J Dilla som skapade en hel genre av musik, en helt ny stil, ett sound som var det absolut hetaste under många år..
Och att han skapade musik som är före sin tid än idag (2020)
Och det som till sist fick polletten att ramla ner var ett ”eftersnack” efter en låt, ett ”eftersnack” som jag än idag 2020 inte kan hitta igen, och den iPoden jag hade då har jag gett till min bror sen många år tillbaka…
Men jag minns exakt ögonblicket..
Och låten.
Det var med denna låten som jag upptäckte J Dilla..
Alltså.. Hur ska jag förklara..
Ja helt enkelt att jag insåg att det var en och samma kille som låg bakom ALLT!!!
Jag insåg här att J Dilla var den bästa någonsin, skaparen bakom allt.
Detta var så sent som 2007.
Jag jobbade på SOS International i Danmark, pendlade varje dag till och från jobb, Malmö-Köpenhamn-Malmö.
En enkelresa innebar att gå till bussen, ibland fick jag skjuts av pappa, beroende på när jag började jobba.
Sen Buss, Tåg, Metro, Buss, Buss.
Tåget var alltid försenat.
Metron funkade sällan.
Och det störiga var att om jag inte hoppade av vid flygplatsen där alla skulle av med sina stora väskor, och chansade på att Metron funkade, så fick jag hoppa av på centralstationen, där tåget stannade i samma ögonblick som Bussen stannade där uppe ute på gatan.
Så om du inte hann springa upp till bussen så fick du springa fram till det första rödljuset och hoppas på att busschauffören ville öppna dörren för dig där, vilket han inte alltid ville såklart.
Bussarna kördes som om det satt dårar bakom ratten, och de stannade inte på sina hållplatser mer än 3 sekunder, det var (är?) verkligen så i Köpenhamn.
Knappt så att folk han gå på eller av, fullt seriöst alltså, det var många gånger som gamlingar fick åka med vidare för att de inte hann gå av.
Men.. Jag klarade mej igenom detta helvete till pendlande i flera år med mina stora hörlurar och bra musik helt enkelt.
Det är så man klarar sig igenom det mesta i livet.
När jag jobbade på SOS så jobbade jag LÅNGA pass. Kunde börja 07 och sluta 23 som värst.
Och alltid MINST 6 dagar i veckan (Det är så man tjänar pengar… Och ALLT gick till min #350ZRS)
Så givetvis var det väldigt viktigt för mig att jag fortfarande hade batteri kvar i telefonen i slutet av dagen när man skulle hem igen efter ett väldigt långt pass.
Vilket jag sällan hade, trots att jag inte alls satt och pillade med min telefon under tiden jag jobbade.
Så för att inte slösa på batteriet på min mobil (Detta var innan min iPhone också)
Så köpte jag mej en iPod.
Jag minns inte ens vad jag lyssnade med innan dess, jag hade någon slags MP3 spelare misstänker jag.
Detta var iallafall första gången jag skulle använda en MP3-spelare där jag var tvungen att projektera med iTunes för att få låtar i den.
Vilket jag HATADE! Och gör än idag.
Det hör till saken att jag alltid alltid har laddat ner mer musik än vad jag hinner lyssna på, eller ”gå igenom”, sortera osv, sortering-nörd som jag är.
Jag samlar på mej ALLT, iallafall allt som kan vara intressant för mig, allt nytt inom HipHop, och mycket som jag vet andra vill ha.
Så eftersom jag hade förstått mig på iTunes så insåg jag snabbt att det enklaste sättet att variera musiken i min iPod och att synka låtar var att markera spellistan som heter ”Ny Musik”.. Eller vad den heter.
Den tar då alltså min senaste tillagda (nerladdade) musik och lägger in i min iPod.
Och ett nyligen nerladdad och uppstartat iTunes och en ny iPod, kopplat till en dator med flera TB musik, då tror iTunes ju att ALL musik är ny musik!
Så iPoden fylldes snabbt med precis allt möjligt.
Nytt som gammalt.. Och jag hade ingen koll på läget alls.
Men så fick det vara, jag orkade verkligen inte göra spellistor på ännu en musikspelare, ”Ny Musik” fick helt enkelt vara min enda spellista på min iPod.
Och jag fick som vanligt spendera timmes+ pendlande med att scrolla igenom mer musik mer än vad jag lyssnade på.
Vilket som.. Där så bara råkade det komma med en låt som jag säkert hade hört flera gånger innan, men som jag plötsligt bara insåg var så JÄVLA bra!
Jag minns ögonblicket exakt.
Jag går ut ifrån tåget. Ställer mej på den fullproppade rulltrappan, ingen vill släppa förbi mig, som vanligt. Jag kommer upp till busshållplatsen, och inser att jag har glömt min ena handske på tåget.. Som jag precis skrutit om till min kollega som gav mig en komplimang för mina fina handskar, att denna var minsann inne på andra säsongen, ”jag brukar alltid tappa mina handskar men dessa har jag hållit hårt i” =).
Ni förstår kanske varför jag är skrockfull..
Jag inser att rulltrappan är allt för fullproppad med stressad folk för att jag ska hinna springa upp och sen springa ner för att hinna på tåget igen, leta efter min handske och sen ändå hinna med bussen och komma till jobb i tid.
Det fanns ingen chans för det, och jag ville verkligen inte komma sent till jobb.
Riktigt sur över min tappade handske var jag.. Men men, det fanns inget att göra åt saken..
Istället så fortsatte jag bara marschera mot jobb och försökte verkligen koncentrera mig på musiken, på att lyssna och HÖRA denna låten ordentligt..
Försöka gissa vem det var som hade skapat den.. Vem han hade samplat.
Jag minns inte om det var för att inte tänka på min borttappade handske och min frusna hand, eller om jag bara fastnade för låten i mina hörlurar helt enkelt och mitt musiksinne direkt satte igång och jobbade som vanligt, försöka komma på samplingen.
Detta var låten jag verkligen hörde, lyssnade på och fokuserade mig på då.
J. Dilla Ft. Common – E=MC2 (Instrumental)
Och jag lyssnade på den.. Om och om igen..
Dag efter dag..
För hur iTunes än synkade min iPod så försvann inte denna låten.
Och konstigt nog så brukade den dyka upp vid samme ställe under mitt pendlande..
Och det var ett spår utan namn.. Så om jag ens skulle försöka söka efter ”Track 1″(Eller vad spåret nu hette) i mitt diskotek så hade det ju kommit fram bokstavligen tusentals låtar.
Men så nån vecka eller månad senare så dök denna versionen upp på min iPod.
J Dilla- E=MC² (feat Common)
Fortsätt läsa ”Dagens J Dilla : J. Dilla Ft. Common – E=MC2 (Skrivet 2012)”
