Jag satt på McDonalds nu innan stängning som vanligt, och medans jag sitter och äter så ser jag en man stå och beställa mat, i arbetarbyxor, väst och inget mer.
Så jag tänker gå fram och erbjuda att bjuda på mat, men jag har ju rätt dålig erfarenhet när jag försöker vara snäll, så jag tänker att jag låter honom äta i lugn och ro.
När jag ser att han snart har ätit upp så går jag fram och ger honom mina skor.
Mina skönaste Nike SB Dunk.
Och säger bara ”De är kanske lite stora, men de är jättesköna”
Och till min förvåning faktiskt så var han inte det minsta motvillig utan bara tacksam.
Jag trodde han skulle ta skorna och bara gå därifrån, men han tog sig lugn och ro att snöra upp skorna, ta dem på sig och snöra dem.
Och sen så tackade han åter igen för skorna.
Ögonblicket efter han har gått utanför dörrarna så tänker jag att jag kan ju ge honom min jacka med.
Men när jag går ut så var han inte inom syne, jag chansade på att han hade gått åt det håller som jag hade min bil parkerad, men han var inte där i heller, så jag körde hem..
Men jag kunde ju ha letat lite bättre känner jag nu..
