A single guy tried to find a date the ’old-fashioned’ way… and gets the surprise of his life.

 

 

• I alla mina år så har alla i min omgivning tyckt att jag ska ”skaffa en tjej”.
  Som om det är lika lätt som att gå till ICA och köpa mjölk.
  Ja om man är en snygg tjej så är det så lätt, men inte för en kille som inte beter sig som en grottmänniska.Nästa tips har då varit ”Ja men gå ut på klubbar, ut och festa lite, där träffar du en tjej lätt”
  Men om jag då ABSOLUT INTE vill ha en tjej som festar, dricker, röker, varför varför varför ska jag då ut och försöka hitta en tjej i en sådan miljö?

  Det är som om jag ska gå till ett veganställe när jag vill äta gott kött..
  Helt fel ställe.

  Och om man då berättar att man genom åren har fått kontakt med tjejer via Lunarstorm (ja jag är gammal) och Facebook, så skrattar de åt mig och tycker att jag är jättelöjlig.

  Så, hur gör man i dagens samhälle där alla tjejer får allt från dickpics till frierier av 20 olika män OM DAGEN via alla möjliga sociala medier och appar osv osv osv.

• Sen en kille som avvaktar, visar respekt, never wins.
  Som för min del, det krävs mycket för att jag ska gå fram till en främmande kvinna, antingen ute ”på gatan” eller störa henne på hennes arbetsplats när hon jobbar.

 

• Ytterligare ett genialisk tips var att gå till biblioteket och ragga..
  Jaha.. Så en tjej som sitter och studerar i lugn och ro, i en knäpptyst miljö, hon är öppen för att gå på dejt med en främmande man som kommer fram?
  Och hur kommer det att låta sen på dejten när det kommer fram att jag aldrig någonsin tidigare har varit på ett bibliotek och jag var där bara för att träffa en tjej som inte är ute och fester om nätterna…. Huh?

 

• Min erfarenhet sen unga tonåren är att de som tar för mig, som är enligt mig oförskämda och allt för rak på sak, det är de som får de snygga tjejerna som ingen annan vågar gå fram till.
  Och ja även de mindre snygga, de får alla helt enkelt.

 

• Och på dejtingappar så blir man ignorerad, eller så snackar man allt för länge med en tjej som inser efter ett par månader att hon har inte tid att träffa någon, eller att hon bara är ute efter att ha någon att chatta med/ nya fika-kompisar.
  VARFÖR är man med på en dejtingapp när man inte har tid att träffa någon eller vill ha VÄNNER undrar jag.
  Men då är det tydligen som så att tjejer använder Tinder osv för att få en egoboost, se hur många det är som vill träffa dem, och för att skratta åt singelkillar.
  Ja detta är sant, denna förklaringen har jag hört ifrån en del tjejer.

 

• Nästa tips är då att träffa någon genom gemensamma vänner, skola eller arbetsplats.
  Och där i mitt fall så under gymnasiet så gick jag i en klass med 32 st killar.
  Där vi inte ens hade raster tillsammans med de övriga eleverna på skolan.
  Under alla år så har alla mina vänner haft flickvänner som inte har tagit med sina andra vänner, för att de de också har haft pojkvänner.
  På senare tid så var alla mina vänner gifta, och deras fruar tog aldrig med sina vänner då vi umgicks alla.
  Och nu ja, nu bryr jag inte mig helt enkelt, men annars är det same same, äldre vänner där alla är gifta.
  Det är aldrig några fester, alla samma gäng som man träffar, om ens det.. osv osv.Och att dejta genom arbetsplatsen ska man aldrig göra tycker jag!
  Ja det ska väl isåfall vara om man redan innan allt dejtande osv inser att ”she is the one” och att det är henne man ska gifta sig med, då går det väl.
• Förr så tyckte man att distansförhållande var ju inga problem alls.
  Samtidigt som man var för lat för att träffa tjejer i samma stad som man bodde i. (Jag var det iallafall)
  Då tyckte man att en timme med flyg till Stockholm är väl inga problem för att träffa den man tycker om.
  Men det verkar också vara något som är totalt idiotisk enligt alla idag.
  Men då undrar jag, tror ni verkligen att ”den rätta” ska vara er granne eller?
  Av 9 miljarder människor i världen så ska din soulmate bara råka ringa på din dörr en dag?

 

• För er som nu undrar om min erfarenhet i detta ämnet så måste jag uppenbarligen förklara att jag grundar min erfarenhet av min personliga erfarenhet såklart, och det kan vara något som jag har stött på närsomhelst under se senaste 25 åren.
  Och ifrån alla stories jag har hört under alla dessa år som hobbypsykolog och kärleksexpert eftersom jag har en kärleksblogg enligt vissa (de som inte tycker att det är en porrblogg)
  Och för att det är MYCKET Tinder snack i retailgang =)

 

• Min personliga slutsats är, att om du inte festar, är nykterist (vilket är värre än att vara en seriemördande pedofil i dagens samhälle), inte dricker kaffe, och är över 30 år gammal, då är man dömd att vara ensam för alltid.
  Snart ”firar” jag min 35e födelsedag som singel =)

 

 

 

Så! Era åsikter, synpunkter, tips, råd, erfarenheter.
Dela med er till de andra läsarna =)