Jag har haft en del vänner och en hel del bekanta i mitt liv.
Tyvärr så har de flesta från tonåren gått bort, och de från ungdomen har man vuxit ifrån.
Som tur är så har man fortfarande sporadisk kontakt med en del.
Vilket som, utav alla dessa så är det knappt en handfull som verkligen har lyckats i livet.
Och det verkligen glädjer mig riktigt genuint i mitt hjärta, det är bra människor som har arbetat sig upp till en bra inkomst, jobb som de trivs bra med, eller iallafall egna företagare, som bor bra, har en fin familj osv.
Trots att jag inte står alla dessa människor nära så är jag verkligen stolt över dessa handfulla personer.
De har ”Lyckats”, de mår bra, och framförallt så är de tacksamma.
Större delen har det gått mer eller mindre dåligt för, och de som det inte har gått dåligt för när man ser till ekonomi, familj, karriär, hälsa osv, de är bittra och absolut inte lyckliga, och det är verkligen inte bra i heller.
Och sen är där vad jag kan komma på just nu 2 st som inte ALLS förtjänar deras karriär-succe´ som de har uppnått.
Verkligen inte, snåla, falska människor med jävligt bruna tungor.
MEN!
Min poäng var att jag verkligen glädjs åt dessa gamla vänner och numera bekantas lycka.
