Trailer : Freaks of Nature
Dagens Notiser
- Nu är det ju mycket för att jag håller mig undan..
Bara umgås med folk som jag verkligen tycker om..
90% tack vare bloggen..
Och för att myterna och legenderna i Malmö har glömts bort..
Men nu känner jag för första gången i mitt liv att balansen med folk som inte tycker om mig vs folk som tycker om mig har nu vänt..
Det är fler som gillar mig än som ogillar mig (vad jag MÄRKER AV) nu..
Första gången under alla år som jag känner så..
Don´t get me wrong..
Det är fortfarande VÄLDIGT många som ogillar mig.. Men jag märker inte av dem längre..
Och förr så levde jag på just detta.. Gillade det..
Så varken för eller nackdelar..
Bara en notis.. En tanke som slog mig.
- För några dagar sedan.. Eller förra veckan..Så stötte jag på en gammal kärlek.
Ännu en sån här klassisk grej.. Vi bor i samma stad.. Har inte stött på varandra på mååånga år..
Trevligt.. Men… Nu var det sådär jobbigt med minnet igen..
Jag var stört förälskad i denna tjejen i MÅNGA år..
Vi lärde känna varandra genom att vi fastnade i en hiss ihop.. I MÅNGA timmar..
Denna storyn har berättats många gånger om.. Så det jag minns.. Är minnen av att ha berättat minnen..
Jag VET att jag tyckte om denna tjejen som sagt.. Och att det var nån gång i högstadiet… Tror jag..
Och under många år.. Men minns inte tills när..
Detta är då det vanliga och MYCKET irriterande problemet jag har sen krocken..
Jag vet ABSOLUT vem tjejen är och att jag var kär i henne..
Men thats it.. Jag minns små små saker av att jag har berättat minnen om henne..
Men hon berättade en MASSA saker som jag inte ALLS minns..
Att det var under många år som vi träffades och umgås det vet jag.. Men från att jag var typ 13.. eller vad men nu är i 7 klass.. Tills att jag var ca 21 tydligen (hon berättade vilken bil jag körde.. det är så jag minns som vanligt)..
Det är många år… Och jag minns minnen AV minnen.. Och kanske.. 2 saker.. Kanske kanske 3..
Och detta känns HEMSKT!
Hon berättade såna saker som jag absolut BORDE minnas..
Som hade varit trevligt att minnas…
Som hon blev förvånad och besviken över att jag inte mindes..
Precis som alla andra som tror att jag bara driver och skojar..Men så var det en sak hon sa.. Som JAG hade sagt till henne för en massa år sedan då..
Bara en enkel mening.. Men som kändes rakt i hjärtat!
Att det där är absolut något som jag skulle kunna säga.. Absolut en ”Pierre-mening”.. Som jag nog aldrig har sagt sen dess..
Som mitt hjärta ville minnas tydligen.. Men hjärnan.. Noll.. Det kändes för en tusendel att något skulle komma tillbaka..
Att just det minnet eller en MASSA Minnen skulle komma tillbaka plötsligt…
Men nej… Det gjorde dem inte..
Det var ledsamt.. Jobbigt.. Jag VILL minnas..
Jag har varit med om MYCKET som är värt att minnas.. Som man hade kunnat tänka tillbaka på och bli lite glad över..
Men.. Nej..Denna delen av min problematik är rätt så jobbig..
Och ingen läkare tar det på allvar..
Till vardags så är det typ ok..
Man kan dölja det..
När jag är på stan så förlitar jag mig helt på brorsan..
Om det är en person som tittat på mig.. Så frågar jag brorsan ”Känner jag han/henne? Ska jag hälsa?”.En del människor som tar illa upp för att man inte hälsar osv..
Men den delen är liksom okej.. hanterbar..
Men att inte minnas stora och viktiga delar av mitt liv..
Nytt som gammalt..
Det är jobbigt..
Dagens Kärleksinlägg
Det där är livets viktigaste läxa..
Men ändå så svår att få in i systemet.