Jag sitter i bilen på väg till mina vänner.
På väg dit så ser jag en väldigt höggravid kvinna gå flåsandes med två ICA påsar.
Långt ifrån allt.. Där finns inga lägenheter eller hus på iallafall 10 minuters gångtid.. Inte med flipflops på fötterna iallafall..
Varmt är det.. 27 grader varmt..
Jag tänker inte många sekunder innan jag vänder bilen, Tar av mej luvan, Sätter på mitt snällaste leende och frågar
”Ursäkta, Kan jag hjälpa dej på något sätt? Kan jag skjutsa dej?”
Hon stannar till.. Flåsar.. Försöker hämta innan.. Står framåtböjd med påsarna i händerna.. Och tar något ögonblick på sej att hämta andan innan hon säger
”Va?”
Jag sitter där med leendet och försöker se så snäll ut som möjligt
”Ja det ser tungt ut, Och vi är mitt ute i ingenstans.. Kan jag hjälpa dej med påsarna? Skjutsa dej? ”
”Nej nej!”
Och så fortsätter hon släpa sina fötter framåt…
Visst.. Jag ser inte jättesnäll ut kanske.. Och visst det är väl inte det vanligaste att en gravid kvinna skulle sätta sej i bilen med en främmande man..
Men hennes ”Nej!”.. Får mej att tro att detta är bara så typiskt Malmö…