* När jag var inlagd på sjukan, och var påväg ifrån röntgen tillbaka till min avdelning, så stannade jag förbi kiosken på sjukhusområdet, och köpte en Trisslott..
Ja… Jag är så dum fortfarande att jag får upp hoppet varje gång..
Men denna gången, så VERKLIGEN hoppades jag… Burit den på mej varje dag i snart två veckor… Bett, önskat, tänkt positivt… Så mycket som bara möjligt…
Och har liksom väntat på ”rätt tillfälle” att skrapa den, som om det skulle ha någon betydelse.
Och nu i natt, när jag än en gång tyckte att botten var nådd, så skrapade jag den, och…
Jag har aldrig varit närmre att vinna något, två TV rutor… En stjärna…
Men… Ingen vinst.. Inte ens en ny lott…
Och nu känner jag mej bara jävligt korkat naiv som gått och hoppas på en löjlig trisslotter så länge… För tusende gången typ…
Så med andra ord, helt fel strå att sträcka sej efter i det ögonblick man känner att botten är nådd.
Man vinner aldrig på trisslotter.
Då kan man lika gärna tro att man ska hitta en lampa med magisk ande..
