Denna filmen har jag sett fram emot sen jag för första gången såg trailern.
Jag gillar verkligen filmen Drive.. Och därefter den så gillar jag verkligen Ryan Gosling..
Och det är samma recept till denna filmen.. Så då MÅSTE den ju vara bra… Eller?
Det var en väldans utdragen film..
Det hände verkligen inte mycket.. Allt kändes segt och i Slow motion.. Och inte på det härliga sättet som i Drive.
Denna filmen var mer… Det känns som om den är gjord BARA för att vara skum och konstig..
Manuset kan verkligen inte vara långt iallafall… Gosling hade 22 repliker i filmen..
Man får gissa sej fram till det mesta eftersom det inte sägs så mycket i filmen.
Men.. Den kändes lite avkopplande på något sätt.. Eftersom hela filmen kändes som slow motion.. Så den kanske duger att somna till.
Och med tanke på att killen bakom filmen inte verkar vara riktigt frisk.. Så kanske det förklarar varför filmen är som den är.
Nicolas Winding Refn got the idea for the film while his wife was pregnant with their second daughter. He felt very existentialistic and felt he had much anger and violence in him, but did not know how to let it out. Suddenly he had the idea that the definite person to hold all the answers to existential questions and life’s problems where God and imagined himself having a physical fight with God.
Nicolas Winding Refn approach to the movie changed when his daughter saw a ghost in her room in Thailand. He said that in the west, they’d have locked him up if he said there was a ghost, but in the Orient they called a shaman to make the spirit go away. He claimed that that experience made him realize that spirituality had an other meaning in Asia, and that he wanted to make a movie with that kind of mysticism.