Alfa T33…
En av världens vackraste bilar någonsin…
En av väldigt få anledningar till att jag inte HELT ogillar Alfa Romeo..
Detta är en sån bil.. Sån skapelse.. Såna former.. Som ger mej ett totalt hjärnsläpp när det kommer till adjektiv..
Så.. Vi får nöja oss med det väldigt kraftfulla, fina men urtvättade ordet ”Vacker” helt enkelt..
En så extrem racingbil på gata att… Ja.. Att strunta i att sätta lås på dörrarna och att bara ha en backspegel får väl ändå anses som extremt även i dagens Ariel Atom tider..
Och trots att denna bilen såg sitt ljus 1968.. Så skulle den fortfarande chocka alla sorts människor som ser dej köra förbi i denna bilen i stan idag..
Lika många tappade hakor än idag som 1968.. Och som det hade varit varje år sen 1968…
För att denna bilden kan man inte sätta nån ålder på och jag tror aldrig att man kan bli ”mätt” på den i heller..
När bilen byggdes så skulle den vara en gatuversion utav Alfa’s 33 sports racing prototype.
Om det var den första 33 ”Periscope” eller 33/2 Daytona Coupe´ låter jag vara osagt.
Den första kördes 66-67 och såg ut såhär
Och sen så gjordes det en hel del racingbilar som den ena var coolare än den andra..
Men vi kör på att 33 Stradale skulle vara en täckt gatuversion utan bilen ovan.
(Stradale = Gatubil)
En av Alfas mest framgångsrika racingvagnar någonsin..
Motorn som sitter i denna vackra T33 är en V8a på bara två liter.
Italiernarna och deras skatter ni vet.
Alltså kolla vilka höfter!! Detta kan vara bilens snyggaste vinkel!
Denna väldigt lilla V8a hade ändå quad cams, Torrsump, 16 tändstift och varvade upp till 10.000rpm!
Så en riktig racemotor som lämnade hela 240hk!
Det kanske inte låter mycket.. Men det är alltså 120hk per liter! Ur en liten V8a utan överladdning som varvar 10.000rpm!!!
Det är något som väldigt få motortillverkare skulle lyckas med än idag 45 år senare!
Det blev bara 18 st Alfa Romeo Tipo 33 Stradale under dom 16 månader som bilen byggdes..
Alla är helt handbyggda så ingen är den andra lik.
Och bilen utvecklades under byggets gång så där är ett dussin unika skillnader mellan varje bil.
Och det kan röra sej om allt från om bilen har en eller två vindrutestorkare.. Eller hur många luftintag bilen har.. Eller hur stor den är!
Dom första bilarna hade dubbla framlampor..
Som Tipo 33/2
Vilket jag inte alls gillar..
Och dom senare hade dessa mycket mer passande framlyktorna.
5 av bilarna hade t.o.m separata spjällhus.
När bilen släpptes så kostade den 9,750,000 lire.
Samtidigt som du kunde köpa en splitterny Lamborghini Miura för 2 miljoner lire mindre..
GRYM bil!
Och för att förstå hur mycket pengar det rörde sej om så tjänade en medelklass italienare ca 300.000 lire om året..
(Wiki säger 150.000 lire)
Så… En T33 Stradale var alltså för dom rika av dom rika..
ÅH så vacker!!!
Trots att den bara rullade runt på små 13 tumsfälgar.. Så var dom 8 och 9 tum breda!
(Lycka till att hitta däck till den idag)
Där satt en 6 växlad låda och hela bilen vägde/väger bara 700kilo!!!
Då kanske det kan vara rätt så roligt med en 240hk V8a som varvar som en motorcykel va?
Och 0-100 på 5 sek är inte fy skam än idag..
På grund av bilens prislapp och raritet så excisterar det väldigt få provkörningar utan bilen att läsa om..
Men jag tvivlar inte en sekund på att den har allt som en sportbil ska ha utöver ljudet och utseendet.
a street-registered racecar to—with quick and accurate steering, fantastic brakes and a handling immediacy born of slack-less, rose-jointed suspension components.
För att under det handknackade aluminiumchassit så sitter där ett ordentligt chassi också givetvis taget direkt ifrån racingvärlden.
Den vackra bilen hade butterflydörrar.
Första gången på en gatubil.. Två och ett halv decennier innan McLaren F1.
Utav dom 18 bilarna som byggdes så gick inte många till ”privatpersoner”
Alfa Romeo behåll en till sitt museum of course.
Och 6st delades upp mellan Pininfarina, Bertone, och Italdesign för att användas till framtida designdrömmar.
Prototypen som visades 1967 ska tydligen ha gått till en samlare i Japan som byggde sej en replica grundat på den med magnesiumkaross..
Men 11st av dom färdiga bilarna fick alltså bli körda av någon som kunde njuta mer än någon annan i hela världen..
Jag kan riktigt se framför mej en öde italiensk väg på hösten.. Och jag kan nästan bokstavligen höra soundtracket till detta nöje.
En färgglad omgivning.. Lagom varm asfalt och lagom varmt ute för att kyla den högvarvade V8an..
Inte ens en tanke går åt att behöva titta i den enda backspegeln som finns…
Är inte det livet så säg…
** Alfa Romeo har verkligen alltid gjort väldigt snygga bilar, och många gånger roliga att köra.
Bara synd att kvalitetsproblemen har förstört deras rykte nu flera generationer senare.
** De där 3 koncepten är så snygga.
** Den ljusblåa från 1938 var snygg.
** Synd att det inte blev något av Divo konceptet.
Tänk om produktions 4C hade sett ut så.
The Story Of The Legendary Alfa Romeo 33
[…] Dagens Klassiker : Alfa Romeo Tipo 33 Stradale […]