I helgen så var det årets 15e avslut på denna bilsäsongen 😉
Både i form av den exklusiva Gran Turismo mässan i Stockholm..
Och den eleganta Greenlight Galan i Trollhättan.
Och eftersom mina kloner inte funkar som jag vill..
Så vågar jag inte släppa ut dessa juckande Pierre-kopior bland folk.
SÅ!
Då hade jag ett par utsända lite här o där.
Bland annat en ung kille med hjärtat på rätt ställe, (Dvs motorrummet).
Han kommer ev också att göra nått gästinlägg här i bloggen i framtiden.
Men tills dess så klistrar jag här in hans upplevelse utav McLaren MP4-12C som stod i Autoropas monter på Gran Turismo mässan nu i helgen.
Sen får vi se om Rani dyker upp med bilder..
Eller om han bara sitter helt nerkärad i sin nya röda EVO IX och bara låter världen stå kall utanför.
Kanske Olof dyker upp med något med?
McLaren har alltid varit ett unikt och mystiskt märke.
Det vet alla bil entusiaster.
De kan bygga extrema bilar och de vet hur man bygger bilar som skriver historia, det såg vi med F1 som än idag är en imponerande bil.
Enligt mig som föddes ett år innan sista bilen lämnade fabriken så var bilen inte alls snygg. Men jag älskade ändå designen på grund av funktionen. Första gången jag såg den på bild tänkte jag direkt funktion, tänkte inte alls på om den var ”snygg” eller inte. Tror precis samma sak hände andra bilentusiaster på den tiden. På grund av funktionen så eliminerades behovet av en ”snygg” bil och detta accepterades av icke entusiaster eftersom det var så tydligt att bilen var så extrem, den var ju snabbast i världen fram tills 2005 då Koenigsegg CCR tog över.
Men när McLaren kom med MP4-12C 2011 så fick den stark kritik av bilvärlden på grund av utseendet. Inte minst av folk som inte hade sett bilen live.
Jag var en av dem även om hjärtat ville gilla bilens utseende så höll synen inte med dock så blev det en drömbil som jag älskade på grund av all teknik och kärlek som låg bakom. För mig så var MP4-12C fortfarande en liten bit av McLarens historia, mystik och kunskap inom racing.
När McLaren släppte en lista på officiella återförsäljare och ingen svensk återförsäljare var med så var jag nära på att bryta ihop. Jag skulle troligen aldrig få se den live och kanske ändra min åsikt om utseendet. Jag hade genom åren lärt mig att en bil aldrig visar sin sanna skönhet på bilder.
När jag fick reda på att Autoropa jobbade hårt med att få en officiell McLaren återförsäljare i Stockholm så blev jag glad. Missade dock Gran Turismo mässan 2011 och därmed chansen att få se bilen live men 2012 var jag på plats.
Det första som tog mig på mässan var självklart nya Aston Martin Vanquish, den fick mig att glömma varför jag var där. Rörde mig vidare mot nya Lotus Exige S och innan jag hann fram till bilen så fångades min blick av två fina Bi-Xenon ögon mitt bland alla människor som stod och beundrade bilen.
En magisk känsla.
Mötte trots allt en McLaren inte bara en 12C. Glömde Lotusen och rörde mig långsamt, rakt mot min drömbil. Närmade mig bilen och knuffade lätt bort två Stureplans pojkar för att få en ostörd syn på bilen. Fick rysningar, denna bil var helt obegripligt snygg. Mycket snyggare än vad jag hade förväntat mig. Det är svårt att beskriva med ord vad jag kände då, det bästa sättet att uttrycka sig är dock ”Jag blev kär”.
Frågade killen som stod på andra sidan avspärrningen om man fick ta en närmare titt, självklart sade han och jag gick fram till bilen med ett brett leende som jag inte kunde kontrollera. Inspekterade varje liten detalj och hittade inget jag kunde kritisera. Gick vidare till Spidern som en man med Bugatti väst provsatte, han var engelsman och sade att det var första gången han sett bilen live.
Vi började självklart prata och precis som alltid så tar inte samtalsämnena slut mellan två bilentusiaster som dessutom älskar samma märke. Efter att ha skakat hand och avslutat den trevliga konversationen så kom den där magiska känslan tillbaka, jag skulle sätta mig i en McLaren MP4-12C!
När jag väl satt mig i bilen så kunde jag inte förstå att det var sant. Det var en sån känsla som man får under speciella tillfällen och en känsla som man inte kan kontrollera. Jag hade kritiserat bilen på grund av utseendet och nu älskade jag den. Ett år sedan trodde jag inte jag skulle få se bilen, att sitta i den var overkligt. Därför var det lätt att kritisera den även om jag visste att den hade banbrytande teknik och var byggd av en av billvärldens viktigaste och mest passionsfulla biltillverkare. Själva bilen är det inget snack om, den är otrolig. Designen blir finare ju mer du glor på den (inte framför datorn utan live).
Dagens läxa: Döm aldrig någonting innan du sett det i verkligheten. Speciellt inte en bil.
Shervin Gohari Moghadam,
