Dagens Porsche.
Dagens J Dilla : The Beach Boys – Pet Sounds
Är en låt som heter ”Here Today” och som finns på skivan ”Pet Sounds: In the Key of Dee”
Men eftersom denna låt inte finns på youtube så får ni ta o ladda ner hela skivan om ni är nyfikna på låten.
Här finns skivan – Bullion presents “The Beach Boys vs. J Dilla- Pet Sounds: In the Key of Dee”
En annan bra låt på den skivan är en låt jag redan bjudit er på.
The Beach Boys vs J Dilla – I Just Wasn’t Made For These Times
Skivan som kom 2009 är alltså inte en skiva producerad av J Dilla.
Utan det är en kille som kallar sej Bullion som har fört ihop två av dom största musikgenierna från dom senaste 50 åren.
J Dilla och Beach Boy´s mastermind Brian Wilson.
Och han har gjort det riktigt bra, Han använder sej utan Dilla och Beach Boys låtar och mixar ihop dom på riktigt dilla vis.
Riktigt bra gjort.
Han har alltså frågat sej själv, Hur skulle Pet Sounds låta om J Dilla hade producerat den.
Pet Sounds är alltså beach Boys tolfte album, En skiva som ofta nämns som en av dom främsta popalbumen i modern tid.
Den skivan är lite speciell eftersom den enligt mej borde räknas som ett soloalbum ifrån Brian Wilson.
Skivan släpptes 1966, Och egentligen så lämnade Wilson Bandet året innan, Eller slutade turnera med dom iallafall.
Detta enbart för att koncentrera sej helt på låtskrivande och inspelning.
Efter att ha hört The Beatles album Rubber Soul inspirerades han att försöka överträffa den LP:n med Pet Sounds.
Och han övervägde att släppa den under eget namn med.. Men slutligen så blev det en Beach Boys stämplad skiva ändå.
Fast när singeln ”Caroline, No” släpptes så gjordes den det under Wilson´s egna namn bara.
Och precis som J Dilla så använde han sej av väldigt originella metoder för att skapa ett unikt och säreget ljud.
På albumet kan man höra ovanliga ”musikinstrument” som tomma flaskor använda som trumstockar, cykelringklockor och hundvisselpipor, men också många klassiska orkesterinstrument, bland annat ett valthorn på ”God Only Knows”.
Mer material från inspelningarna av albumet gavs 1997 ut på 4-CD-boxen The Pet Sound Sessions . (Den kan ni ladda ner här)
Albumet blev iallafall en stor succe´.
Tidningen Rolling Stone utsåg 2003 albumet till det näst bästa genom tiderna, efter Beatles Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band. Paul McCartney har i en intervju berättat att det var Pet Sounds som fick honom att vilja överträffa sig själv, vilket mynnade ut i just Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band.
Det är omöjligt att överskatta denna skiva och dess inflytande på andra musiker.
Utan Pet Sounds så hade det inte kommit någon Sgt Peppers, Och hade aldrig den gjorts så hade väldigt många av dagens musiker aldrig fått den inspiration till att för första gången plocka upp ett instrument eller att få för sej att skriva egna låtar.
Paul har också sagt att han brukade spela Pet Sounds och gråta…..
Och J Dilla då.. Vad ska man säga om detta geni?
Som ni vet så har jag många gånger tidigare försökt ge er en beskrivning om hans begåvning..
Men det går inte sätta ner i bokstäver helt enkelt.
Den lärdomen måste avnjutas genom öronen och inte ögonen.
Bullion då, Jag har inte så värst mycket info om killen, Så hellre säger jag inget än ger er fel info.
Men på denna skivan så har han tagit två klassiska sound och gett det en fresh och modern klang, Och med ett riktigt bra resultat som lika gärna kunde kommit ifrån J Dilla själv.
Nu kommer vi tyvärr aldrig få veta hur det skulle låta om J dilla hade gjort detta själv, Men jag kan på fullaste allvar säga att detta är så nära vi kan komma ett sånt resultat.
När jag hörde ”I Just Wasn’t Made For These Times” så skulle jag ALDRIG kunna gissa att det INTE var en Dilla producerad låt..
Så jag blev både väldigt förvånad och väldigt imponerad när jag fick lära mej att det inte var så.
Och precis som jag föredrar det så är det Dillas beats som använts, Och utan nån rappare överlagt på det, Utan här har vi då istället Beach Boys ljuva stämmor.
Men han har inte strikt hållt dej till dom två indigrienserna, Jag vill tycka känna en liten hint av GZA kryddor på spåret ”God only knows”.
Det är den låt vars original är Paul McCartney´s favoritlåt.
Med tanke på allt tjat om Paul så tycker jag att jag avslutar med ett citat utav honom.
“It was Pet Sounds that blew me out of the water. I love the album so much. I’ve just bought my kids each a copy of it for their education in life … I figure no one is educated musically ’til they’ve heard that album … I love the orchestra, the arrangements … it may be going overboard to say it’s the classic of the century … but to me, it certainly is a total, classic record that is unbeatable in many ways … I’ve often played Pet Sounds and cried. I played it to John [Lennon] so much that it would be difficult for him to escape the influence … it was the record of the time. The thing that really made me sit up and take notice was the bass lines … and also, putting melodies in the bass line. That I think was probably the big influence that set me thinking when we recorded Pepper, it set me off on a period I had then for a couple of years of nearly always writing quite melodic bass lines. “God Only Knows” is a big favourite of mine … very emotional, always a bit of a choker for me, that one. On “You Still Believe in Me”, I love that melody – that kills me … that’s my favourite, I think … it’s so beautiful right at the end … comes surging back in these multi-colored harmonies … sends shivers up my spine.”
Vill ni läs mer om denna ”Dilla” skiva så gör ni det här.
UPDATE
Taget från ett annat inlägg.
** En LP som jag tycker borde vara med här är ”the Beach Boys – Pet Sound”.
Den skivan… där är ett par bra låtar, men om man har rätt skiva (som jag har digitalt) så får man höra allt mellan låtarna, hur besatt Brian Wilson var av att få det perfekta ljudet.
Jag har en J Dilla version av den skivan som är bra med.
Fortsätt läsa ”Dagens J Dilla : The Beach Boys – Pet Sounds”